Eck hadde muin’n Geldbuil affgihben!

von

Heinrich Ottensmeier

 

Muine loäbn Noahbas un Frünne!

Dat't noäga upp Wuinachen teogoät, datt hä Ji giwisse oall oalle vonoahm'm! Woänigsens oalle, dä Kinna hätt! Eck äok! - Hannchen eß in dä leßtn Tuit ßäo fahken unnawegens. Ett hätt bäole jümma 'n Szül1 tüsken dän Boän'n. Un wännt wia inkümmt, dänn schluiket ett ßäo ßinnig harin, dat eck nicks mäaken ßall. Oabba eck mäake doach watt, dänn ett kümmt ßäo fahken un mott Geld briuken. Dä Hiushoälnge eß upp oänmoal ßäo duia, un dä Kinna mött oalle watt Nuiget häbbn von Winda. Un je noäga wui noah Wuihnachen teo kuhmt, je maia mott eck headocken! Datt was eck doach laid!

Eck häbbe Hannchen niu muin'n Geldbuil ganz gihbn! Doa was joa just nicht maia hadde vihl inne, oabba wänn't oalle eß, dänn ßallt wall vanßüms upphoöan! - Eck dänke joa nich, dat't äock näa datt Käobn upp Stühdan anfängt! .

Aok Kriusen Else was vochte Wihken mett dänn lüttken Marianne noahn Szoaltwäake (Bad Oeynhausen) foäat. Dä boädn wolln moall oäast oalle dä gräoden Finstas buikuiken, oäa datt datt Kreskindken buistelt waian ßoll. Szä fängen inna Häawesken Stroade an un hoäan inna Kläostostroade upp. Datt hett, dä Stroahdns, dä ßä twiskendüa näo afftroattken, kann eck Ji nich oalle uppteln! Un woa fahken datt oalle düsse Stroadns mett üan Finstas anna Ruige woöan, datt woät eck äok nich! Jümma gafft wia watt Nuigges, un .jümma mosse näa watt buikihken waian! Buißonnas dä Finstas mett Pubbns und Pubbnwagens un watt ßüß ßoan'n lüttken Luit van droä bätt voa Joahs anhängt, kön'n ganich gineog buikihken waian! Joädnfalls wusse Else maia oasse gineog, watt ett fo datt lüttke Döächtaken upp dänn Zihdel vo datt Kreskindken schruibn konn! -Nai, ßoan'n langen Zihdel gafft ganich!

Un Else konn ßick oall bäole ganich maia ubbn Boän'n häoln! Ett woll bäole roäggen affbrehken! Wat't hoäa doateo, bätt „Schatzileinchen“ noah oallehand Vosprehken un Teoßeggen ßick mett in ßoann „Cafee“ toän loät! Else was ßäo kaputt un ßäo loö, dat't ßick oäast buin geon Köppken Kaffe wia vohaln mosse! Joa, äock datt lüttke Tänstamiul kamm buin Köppken Kakao un'n Stücke Torte an anna Aboät! Un'n „Negerkuß“ mosse äok näo an loäbn! Marianne schlicka un schlabbe, licke un schmacke, just, oasse wännt Gibuatsdag hedde! - Joa, bui düssa Aboät woöan ßäoga dä gräodn Finstas düht in'n Ächtatropp kuhm'm.

Biudn günk niu oabba wia datt Toän und Ruidn läos, dänn niu mössen dä boädn meddn Omnibus noa Hius. Szä koäm'm un koäm'm nich iuda Stih! Leßtnännes gaff Else dän lüttken Puttken dat Vosprehken, datt ßä doach näo oänmoall noahn Szoaltwäake foäan kön'n. Däo blaif datt lüttke Doäa stoahn, leä dänn Flaßkopp ubbe Halbe un kaik ßuine Moäm'm van unna hea an un froage: „Goah wui dänn äok wia int Kakao?“

                                                                                            Jui Hinnack van'n Brinke

 
 

pdf-datei